För mer än 100 år sedan 1897 dog en föregångare för kvinnors möjlighet att arbeta utanför hemmet. Leas far var gravör och hon hade talangen. Genom att en dispens fick hon till slut utbilda sig. Anledningen till att hon till slut fick arbeta som gravör var att både hennes bror och far avled så Sverige stod utan gravör. Det var en tillfällig lösning som varade i över 40 år. Själva hantverket var dels konstnärligt men även hårt då man fick arbeta i det hårda materialet och i rätt skala. Dessutom gällde det att kunna tänka ”tvärtom” eftersom verktyget skulle användas för att prägla mynten dvs det som skulle var nedsäkt på myntet skulle vara upphöjt i verktyget. Lea gifte sig med en konstnär och de fick sex barn. Det sista sveket kom när Lea Ahlborn skulle gå i pension och man från riksdagen inte var överens och diskuterade tills dessa att Lea hann dö av en hjärnblödning innan hon hann gå i pension. Ett otroligt intressant människoöde som säkerligen påverkade sin samtid men också förutsättningarna för de förändringarna som hänt sedan dess.