Det är också ett ypperligt tillfälle för lärare att ta till sig den nya tekniken eftersom ungdomarna i många fall lär sig snabbar och kan tipsa om smarta lösningar. Dessutom handlar det om att anpassa sig till ungdomarnas värld. Det finns berättelser om fördelar att använda facebook t.ex. på ett college i England där de ser allt färre studentavhopp sedan man kommunicerar via facebook. Tidningen Dagens samhälle lägger en hel del ansträngning för att utbilda inom facebook. Brist på kunskap och erfarenhet ligger säkert bakom en hel del kommentarer. Visst finns det farhågor precis som det finns farhågor om ungdomar ska ta bussen hem sent men det är inte en anledning att kasta ut barnet med badvattnet.

Jag hoppas att fler skolor tar efter och använder de medier som barnen är bekanta med för att informera, kommunicera och skapa möjlighet att hjälpa varandra. Här har den kommunala skolan fantastiska möjligheter att bli konkurrenskraftiga eftersom de kan fatta ett beslut att börja utveckla en modern kommunikationsplan för alla skolor. Så länge ett sådant projekt inte skjuts i sank av förutfattade meningar. Tiderna förändras och det bästa vi kan göra är att skapa goda förutsättningar för våra ungdomar. Ett härligt exempel på olika förväntningar läste jag i Zits.

Jag tror att de flesta människor attraheras av äkthet och en del marknadsförare har anammat det genom att använda personer som upplevs som äkta. T.ex. Ica Stig som i sin roll visar både positiva och negativa känslor. Maria Montazami som vi först hade ganska roligt åt har alltmer vunnit våra hjärtan på att vara trovärdig. Ytterligare en person som varit äkta och klivit ur sin sin värld och utsatt sig för möjligheten att verkligen göra bort sig är Magnus Samuelsson. Han är ju underbar i reklamen för risifrutti. De här exemplen är från marknadsföringens värld men det är för att de är så tydliga. Det är inte alltid så tydligt i verkligheten, men det är väl värt att fundera på och jag tror att det kommer bli alltmer viktigt som ett komplement i vår digitala värld.

En insikt som nästan gick mig förbi pga mina förutfattade meningar, var en föreläsning av Neil Pasricha. Jag trodde det handlade om amerikanska Motormännen (Tripple A) eftersom titeln är ”3 A”. Under 17 minuter kort föreläsning går han igenom några avgörande förhållningssätt för livets berg-och-dalbanor. En av de ämnen han tog upp var vilken attityd vi har när det inträffar något svårt. Först tänkte jag att det har ju inte riktigt hänt något svårt i mitt liv men blev påmind om flera tillfällen när det varit tufft, när pappa dog i en olycka, olika uppbrott men det senaste var under 2010 när vi fick veta att vår son hade diabetes.

Det fanns inte tidigare i familjen och trots goda kost och träningsvanor dök det upp en dag. Hur sonen agerade är verkligen ett lysande exempel på attityd, han har hittat möjligheter, gjort spännande val och utvecklats som människa. Som familj har vi gjort en del anpassningar och det har varit några brandutryckningar men på det stora hela har vi fortsatt som vanligt. Vi kunde ibland uppleva att personalen på sjukhuset var frågande när vi inte alltid var med båda föräldrar på uppföljningsträffar och en gång skickade vi t.o.m. storasyster att följa med. Vi har aldrig fått så noggranna anteckningar på vad som diskuterats. Därför var det riktigt befriande att höra Neils föreläsning om insikter för att skapa förutsättningar för ett storslaget (Awesome) liv.

Jag är så glad att jag klickade på länken och tog 17 minuter att inspireras inför 2011! Attityd är bara en av de tre A:n och de andra är minst lika intressanta. 2011 har börjat bra och jag är nyfiken på resten av året.

Jag gillar listor, bilagor om nyhetsåret och numer finns ofta korta filmer om vad som hänt under året, jag ser gärna på kronprinsessans år men ofta på SVTplay eftersom jag alltid röstas ner av familjen i konkurrensen om fjärrkontrollen.

Bilder på nyhetsåret finns i DN som påminner om kronprinsessans bröllop, askmoln, gruvarbetare i Chile medan SvD fokuserar på kända svenska som lämnat oss under året. En lista som jag hittade idag listar de värsta tabbarna under året, jag minns BP:s Vd som ville ha tillbaka sitt liv, men visste inte att Microsoft lanserat en smartphone som kostad 8 miljarder kr att utveckla som skrotades efter 6 veckor pga. alltför låga försäljningssiffror. Svanbergs ”small people” fanns inte med på listan men jag funderar fortfarande på om hans talskrivare gjorde misstaget eller om det var hans egen formulering. Det var i alla fall ett stort misstag.

Är det så farligt att göra misstag, som mamma till fyra barn har mitt förhållningssätt varit att ”Alla gör misstag, skillnaden är vad man gör när man inser att man gjort ett misstag.” På den senaste tiden har jag upptäckt flera affärsutvecklare går ännu längre och hävdar att den som gör flest misstag vinner.

Det gäller att göra misstag, göra ett nytt misstag och göra ett bättre misstag enligt Peters.

Han illustrerar det genom att säga att du missar 100% av de skott du aldrig skjuter. Det kanske är så att utan misstag blir det inga innovationer och ingen utveckling. Jag får ha det i åtanke inför förväntningarna på nästa år.

Så då får jag önska alla ett härligt 2011 med många misstag!! Ooops skrev först 2010 men han rätta det innan jag tryckte på Publicera

Äpplet faller som sagt inte långt från trädet, dotter Victoria har lagt upp DJ Earworm låt som är en mix av populära låtar 2010!

För mig handlar det inte om att undvika olikheter och obehagliga situationer, tvärtom anser jag att invändningar och missnöjda kunder är goda förutsättningar för utveckling. Att ta till sig vad en missnöjd kund tycker och göra något bättre kan vara ett sätt att få riktigt lojala kunder. Att vara öppen för invändningar i t.ex. ett projekt medför ofta att resultatet blir bättre. Något som jag uppskattade under min tid i USA var hur de kan hantera en diskussion där de kan tycka helt olika utan att vara respektlösa. Ibland kom en punkt där man kom överens om att vara oense (agree to disagree). För min del är det en mycket bättre väg än att pika, vara besserwisser och slå ner på människors svagheter. Ett bra exempel på den typen av positiva diskussioner är ”Beat the Press” där media är ett hett ämne.

Så för att knyta ihop detta önskar jag mig en jul full av invändningar och olikheter men full av respekt och värme, då är jag lycklig. Det är så våra jular brukar vara och det är säkert därför hela familjen ser fram mot julen varje år. Så jag önskar er alla en Merry Christmas!!

De senaste åren har olika utfästelser gjorts av SJ och Banverket, vissa åtgärder har prickats av men trots det fylls tidningarna av artiklar om fortsatta problem, på twitter är det ofta kommentarer från frustrerade resenärer. Ofta handlar det om förseningar men också om bemötande av anställda på SJ. När jag ska åka till Stockholm funderar jag om jag törs ta tåget, kommer jag fram i tid, kommer jag hem vettigt till kvällen. Tåget borde vara det säkraste valet!! Det kan vara snö, det kan vara solkurvor, signalfel eller bara en vanlig dag.

SJ är en tacksam verksamhet eftersom det är mycket enkelt att mäta resultatet. Hur ofta kommer tågen i tid? Hur många fler tar tåget när med större turtäthet?  Hur kommer det sig att företaget inte lyckas vända trenden?

Svaret finns i dagens debattartikel och det är ett helt galet svar nämligen.

”Det enda krav vår ägare staten ställer, är att vi skall avkasta tio procent på eget kapital efter skatt under en konjunkturcykel.”

Ägardirektiven borde vara kopplat till effektivitet, punktlighet och service till allmänheten. Men dagens krav är det inte undra på att SJ inte är ”SJ, SJ gamle vän” fokus från styrelse och ledning är på fel saker, om dagens situation ska förbättras.

Att ha ett effektivt transportsystem i ett avlångt, perifert land som Sverige borde vara självklart. Ju bättre det fungerar desto fler kommer ta tåget och då får landet också miljövinster. Staten borde ta sitt ansvar och hitta ett sätt att formulera ägardirektiven så att det fler tåg kommer i tid och fler människor vill ta upp bekantskapen med sin ”gamle vän”.

Jag blir ibland nervös när jag råkar säga ”Dagisfröken” , ”Städare” och ”MatTant” eftersom det kan upplevas nedlåtande om den jag avser fast det inte var min avsikt. Att ta hand om förskolebarn, se till att miljön är ren och hälsosam och att ta ansvar för rätt näring är viktiga uppgifter. En hel del utveckling sker inom olika yrkeskategorier för att ta tillvara kompetens och ta in nytänk. MatTanten har blivit skolkock och det är nog en bättre beskrivning på arbetet.

Men om min tunga råkar slinta och jag kallar någon MatTant (ordet finns inte i SAOL) så är det väl menat. Jag minns tant Hulda och tant Rut från mina första skolår. Tant Hulda bodde i det lilla, lilla huset strax intill sandtaget på väg hem från skolan. Någon gång gick vi förbi med blommor vi plockat för att visa vår uppskattning. Tant Rut med de runda kinderna i ett snällt ansikte förgyllde också min dag. De var glada och hjälpsamma, som den gången min bästis råkat slänga sin tandställning i soporna. Det fanns inga separata kärl för papper på den tiden så det blev att gräva i stora sopsäcken med matrester och allt.

Att vi idag vill ha bättre beskrivningar på det vi gör är naturligt men min barndoms titlar var mer som ömhetsbetygelser för snälla rara människor som fanns i ett litet barns vardag. Det lärde mig respekt och omsorg, jag hoppas att vi inte tappar det idag med mer korrekta titlar.

Skriv gärna en kommentar om ditt minne av en mattant, alla var ju inte lika snälla som tant Rut och tant Hulda.

Nu, många år senare känns det bra att barnen är stormförtjusta i jultiden. Redan i oktober kan vi höra julmusik om barnen städar eller om ska göra läxor. Vi är nog sist i hela staden att plocka undan julen! Eftersom jag fyller år i slutet av januari brukar jag hävda att då vill jag att allt ska vara borta. Högst motvilligt får jag familjen med mig.

I år är första gången då vi är en mindre familj på fyra när adventstiden börjar och jag måste erkänna att jag saknar den av döttrarna som också tycker det är kul att julpynta. Jag fick påminna mig själv om rådet att inte gnälla när det var mer som hamnade på min lott. Men nu har jag gjort det som är kul, nya ljusstakar, gardiner och favorit veporna på väggen.

En härlig tid väntar!!

Nu när arbetet fortlöper följer jag utvecklingen av intäkterna genom olika exceldokument. Jag använder olika finesser för att jämföra år från år, bäst och sämst och diagram där jag kan se utvecklingen grafiskt (till min glädje pekar kurvorna rejält uppåt!). När jag gick i högstadiet valde jag särskild matte som det hette på den tiden. Det gick galant, jag gillade när jag ”knäckte koden” och förstod vad jag gjorde. Men jag tyckte ändå att matte var sååå tråkigt så i gymnasiet valde jag humanistisk linje, språk och att få uttrycka sig var mycket mer intressant.

Idag såg jag en mycket intressant föreläsning från TED som delvis beskriver vad problemet med matematik i skolan är. När jag googlar ”matematik i skolan” kommer en rad träffar upp som handlar om problematiken och bristen på att använda datorer i skolan. Länge har lärarna varit sämre än elever på att använda datorer och det är nog ofrånkomligt att elever är bättre på det som är vardag i deras liv. Däremot borde varje lärare vara kunnig i hur datorer kan användas för deras ämne. Studenter är t.ex. inte alltid så bevandrade i Excel. Vi kommer behöva arbeta smartare i framtiden och här kan skolan finnas med så elever får experimentera att t.ex. skriva grupparbeten i Google docs (där alla kan skriva på samma uppsats och alla har tillgång till den senaste versionen).

När kunskap blir pragmatiskt och vi ser nyttan med den så blir det helt plötsligt intressant! Så ja, jag kanske gillar matte.